Att ta sig hem med flyg var från början uteslutet. Både miljöfarligt och töntigt, dessutom som ett hån mot den mödosamma färden att åka hem på en fiskvart. Tyvärr visade det sig halvt omöjligt att frakta hem våra tvåhjulta vänner Ida och Gary. Flyg var minst omöjligt och så fick det bli..
Nåväl: ett andra besök i bästa salladshaket, fika på grannfiket som jag mer än gärna skulle bli stammis på, innan det var dags att ta sig till flygplatsen med cyklarna via Gare du Nords tre vånigar rulltrappa i kvällsrusningen och pendeltåg. På flygplatsen åkte verktygen fram: bort med pedalerna, styret i nittio grader och ut med luften. I med cykelväskorna i svarta plastsäckar med ett trassel till snöre runt.
Incheckningskö. Karin halvfebrig och med huvudverk och jag nervös eftersom jag glömt passet hemma för sex veckor sen. Som grädden på chokladen spärrar polisen av den halva av flygplatsen vi ska checka in på, gastar och blåser i visselpipor, och skjuter till slut sönder en väska som någon glömt. Amatörsociologen i mig muttrar om rituella danser. OM det hade varit en bomb i den sönderskjutna väskan hade det kanske inte varit så bra om folk hade varit kvar i huset överhuvudtaget. Tänker att flygplatsen med sin dans kanske lite vill tala om att kreti och pleti förihelvete ska hålla sig i skinnet. Men vad vet jag...
Bråttom blir det, och cyklarna ska in till ett rum för konstigt bagage, där två skojfriska fransoser tar god tid på sig och inte bryr sig det minsta om att vårt plan ska lyfta om fem minuter. Incheckningskvinnan får springa med oss till säkerhetskontrollen där de rynkar på näsan åt våra stinkande handbagage. Planet får vänta på oss, men vi får åka med.
Hemma på Arlanda visar det sig att cyklarna är kvar i Paris. Hurra. Efterlysning hos trött kundservicetjej som skriver ut kontrollnummer på en "apparat från femtitalet, typ". Flygbussarna har slutat gå för natten, men hittar någon slags Swebus till Uppsala.
Nu hemma och lyssnar på Sommar i P1 i ett kollektiv som inte är vad det varit. Vi får se om Ida och Gary kommer hem, eller om de sett sin chans att sitta i Le Marais och pimpla rödvin på gamla dagar, istället för att vara laståsnor åt sina hårdnackade husbönder.
2008-07-17
la petit final: tornet.
Vi borjade prata om det redan i Holland - om vi lyckas cykla till Paris ska vi klattra upp for alla trapporna i eiffeltornet.
Nu hade vi inte cyklat riktigt hela vagen, men det kunde anda vara vart att gora ett benmuskeltest. Dessutom sag tornet sa litet och gulligt ut fran kullen pa mont martre. Kan val inte vara nagon match?
Nar vi cyklat dit insag vi att det nog var javligt hogt anda. 45 minuters ko och 4 euro fattigare borjade vi i alla fall knata uppfor. Pas du problem! De sexhundra nagot trappstegen var en bit kaka att bestiga. Det kandes inte ens i laren. Halvvags upp fick man inte ga mer i trappor utan var tvungen att sta i ko for att ta en dyr hiss. Vi sket i det, tog lite smoriga bilder pa oss sjalva dar uppe och skuttade sedan nedat igen. Pa vagen motte vi feta barn och bleka vuxna som stod och flasade pa nagon avsats och holl sig i racket. Det var da det gick upp for mig att vi har cyklat forbannat langt.
Nu hade vi inte cyklat riktigt hela vagen, men det kunde anda vara vart att gora ett benmuskeltest. Dessutom sag tornet sa litet och gulligt ut fran kullen pa mont martre. Kan val inte vara nagon match?
Nar vi cyklat dit insag vi att det nog var javligt hogt anda. 45 minuters ko och 4 euro fattigare borjade vi i alla fall knata uppfor. Pas du problem! De sexhundra nagot trappstegen var en bit kaka att bestiga. Det kandes inte ens i laren. Halvvags upp fick man inte ga mer i trappor utan var tvungen att sta i ko for att ta en dyr hiss. Vi sket i det, tog lite smoriga bilder pa oss sjalva dar uppe och skuttade sedan nedat igen. Pa vagen motte vi feta barn och bleka vuxna som stod och flasade pa nagon avsats och holl sig i racket. Det var da det gick upp for mig att vi har cyklat forbannat langt.
2008-07-16
Paris!
Vi tog taget fran amsterdam till bryssel for att fortsatta cykla lite i Belgien. Pa samma tag satt Klara och Bente; lilla varld! Vi tog en lunchfika pa bryssel station och sedan trampade vi ivag mot belgiska byar. Cyklade over franska gransen for tre dagar sedan, och vi fick varan franska by, med vinkorkar pa gatan och gubbar i basker som sager bonjour hela tiden. Vi stannade i Valenciennes i tva natter och spenderade en dag med att lyxcykla utan packning i en nordfransk "skog".
Igar tog vi taget till Paris. Underbar stad och underbart fardmedel. Har vandrar vi runt och myser ett par dagar. Pa sondag natt kommer vi hem, och jag har en kansla av att vi kommer att behova cykla fran arlanda... men vad gor val det?
Skriver mer om vara belgiska aventyr senare, franska tangentbord ar som att knacka ett schiffer, huvva!
Igar tog vi taget till Paris. Underbar stad och underbart fardmedel. Har vandrar vi runt och myser ett par dagar. Pa sondag natt kommer vi hem, och jag har en kansla av att vi kommer att behova cykla fran arlanda... men vad gor val det?
Skriver mer om vara belgiska aventyr senare, franska tangentbord ar som att knacka ett schiffer, huvva!
2008-07-09
Motvind
Ibland galler det att vara javligt envis. Och ibland maste man bara ta hand om sig sjalv.
Sol, 22 grader och vindstilla... kan man ju dromma om. Motvinden har praglat vara senaste dagar, liksom alla andra dagar for den delen. Av de 150 cyklade milen har vi haft medvind i 5. En lite mer erfaren cyklist, eller nagon med meterologiska ambitioner, hade ju kunnat rakna ut att det blaser fran atlanten, samt att nordanvinden kommer forst pa hosten nar det ar dags att bli kallt. I juni och juli blaser det hur som helst fran sydvast, och det ar i denna forbannade riktning vi har fardats i snart en manad.
Igar kom dodsstoten. Efter fem fuktiga, svala dygn med klibbiga taltnatter, dyra campingar och inget varmvatten, samt felakning pa felakning, skulle vi paborja nast sista etappen till Amsterdam. Jag vaknade likt de senaste dagarna med en haglos, gra kansla av att inte kunna och inte kunna och inte vilja astadkomma nagonting i cykelvag. Eller nagonting over huvud taget. Packade ihop det blota taltet, pillade bort sniglarna fran packningen och letade mataffar for att kopa frukost. Innan vi hann borja ata kom stortregnet. Vi forsokte soka skydd under ett rejalt trad, men det hjalpte inte direkt. Mitt regnstall har slutat stota bort vatten, skorna stinker av gammalt regn och svett. Genomblot och kall igen. Hosta. Snor. Trott efter bullrig taltnatt vid ett bankande industriomrade.
Sana dar sporegn brukar ju ga over lite snabbt. Vi vantade och vantade. Akte till nasta trad, ett lite storre anda, men aven dar blev vi regnade. det borjade aska och blixtra, allt var djavligt och vi var pyttepyttesma. Mattias blev forbannad och stod och vralade upp mot himlen att nu var val gud nojd, medans jag forsokte tillampa principen att om man ler sa blir man gladare, varpa jag fastnade i ett hysteriskt och falskt leende dar i skyfallet.
Sedan kom de gyllene orden fran min svarande kamrat:
- ska vi satta oss pa ett tag?
Jag var inte sen att svara jakande, och aldrig har jag val trott att det skulle innebara en sa stor lattnad och en sa liten besvikelse att ge upp. Jag trodde anda att det skulle svida lite, men nej. Det var bara for djavla skont att bestamma sig. Att sedan se de 10 milen susa forbi med osregnet mot rutan pa taget istallet for i ansiktet, var lika fint som solnedgang och bubbelbad.
Nu ar vi i Amsterdam och blir panka. Allt ar jattedyrt och overallt ar det turister som har akt hit for att kopa horor och roka pa. Vi hatar dom och langtar till osteuropa. Far se hur lange vi stannar har, och vad vi tanker gora sedan. En sak ar i alla fall saker: till Paris gar det snabba, skona tag, om vi nu skulle fa for oss att aka dit. Det racker med motvind for i ar.
Sol, 22 grader och vindstilla... kan man ju dromma om. Motvinden har praglat vara senaste dagar, liksom alla andra dagar for den delen. Av de 150 cyklade milen har vi haft medvind i 5. En lite mer erfaren cyklist, eller nagon med meterologiska ambitioner, hade ju kunnat rakna ut att det blaser fran atlanten, samt att nordanvinden kommer forst pa hosten nar det ar dags att bli kallt. I juni och juli blaser det hur som helst fran sydvast, och det ar i denna forbannade riktning vi har fardats i snart en manad.
Igar kom dodsstoten. Efter fem fuktiga, svala dygn med klibbiga taltnatter, dyra campingar och inget varmvatten, samt felakning pa felakning, skulle vi paborja nast sista etappen till Amsterdam. Jag vaknade likt de senaste dagarna med en haglos, gra kansla av att inte kunna och inte kunna och inte vilja astadkomma nagonting i cykelvag. Eller nagonting over huvud taget. Packade ihop det blota taltet, pillade bort sniglarna fran packningen och letade mataffar for att kopa frukost. Innan vi hann borja ata kom stortregnet. Vi forsokte soka skydd under ett rejalt trad, men det hjalpte inte direkt. Mitt regnstall har slutat stota bort vatten, skorna stinker av gammalt regn och svett. Genomblot och kall igen. Hosta. Snor. Trott efter bullrig taltnatt vid ett bankande industriomrade.
Sana dar sporegn brukar ju ga over lite snabbt. Vi vantade och vantade. Akte till nasta trad, ett lite storre anda, men aven dar blev vi regnade. det borjade aska och blixtra, allt var djavligt och vi var pyttepyttesma. Mattias blev forbannad och stod och vralade upp mot himlen att nu var val gud nojd, medans jag forsokte tillampa principen att om man ler sa blir man gladare, varpa jag fastnade i ett hysteriskt och falskt leende dar i skyfallet.
Sedan kom de gyllene orden fran min svarande kamrat:
- ska vi satta oss pa ett tag?
Jag var inte sen att svara jakande, och aldrig har jag val trott att det skulle innebara en sa stor lattnad och en sa liten besvikelse att ge upp. Jag trodde anda att det skulle svida lite, men nej. Det var bara for djavla skont att bestamma sig. Att sedan se de 10 milen susa forbi med osregnet mot rutan pa taget istallet for i ansiktet, var lika fint som solnedgang och bubbelbad.
Nu ar vi i Amsterdam och blir panka. Allt ar jattedyrt och overallt ar det turister som har akt hit for att kopa horor och roka pa. Vi hatar dom och langtar till osteuropa. Far se hur lange vi stannar har, och vad vi tanker gora sedan. En sak ar i alla fall saker: till Paris gar det snabba, skona tag, om vi nu skulle fa for oss att aka dit. Det racker med motvind for i ar.
2008-07-05
Sackpipor och genuint krimskrams
Nastan som Urkult, gissade jag om festivalen. Naval, ganska mysigt var det, men ocksa mycket snabbt avklarat. Ett valdigt fint festivalomrade, med en mangd stand dar det saldes olika genuina hantverksprodukter, spaddes i runor och pratades om vikingar och kelter, samt blastes sporadiskt i sackpipor. En scen fanns det ocksa. Dar spelade festivalens arrangorer, bandet Rapalje, inte mindre an fyra ganger, och deras kollegor Faun likasa. Fler band var det inte. Rapalje hade byggt upp ett litet imperium kring sig sjalva, och skulle man handla nagot fortarbart, blev det till att vaxla till sig Rapaljeimperiets egna guldmynt och kopa ol i muggar med Rapaljestampel. Vi svor lite over deras krangliga egotrippande, men fick iallafall dansa lite.
2008-07-04
Magisk dans
Vi var i vanlig ordning sugna pa att cykla over gransen till nasta land, och klamde i lite extra for att komma till Holland pa kvallen. Annu ett oglamourost valkomnande, en liten svajig asfaltsbro over en back dar det stod tva hollandska fjortisar och tjyvrokte pa den tyska sidan. Som om deras hyss inte skulle raknas om de var utomlands.
Bentrottheten kom plotsligt, och 15 kilomiter verkade overstigligt nar vi kommit till Bad Nieuweschans. Lyckan log i alla fall mot oss nar vi hittade en fin liten camping inte langt borta. Valdigt mycket gamla hippiesar med rokelse och talt, och inte ett enda porslinsdjur, konstaterade vi nojt och slog upp varat fjallraven pa nastan ingen tid alls. Borjar bli jakligt rutinerade pa att sla upp talt faktiskt.
Stekte hysteriskt sunkiga vegoburgare men orkade inte gora pasta till, sa det fick bli hamburgare pa schwartsbrot och sojabiff. Nyttigt utav bara helvete. Medans vi at lade vi marke till fler och fler konstiga saker. Ungdomar i kilt som blaste i horn-tutor. storde friden. Nagra toser i medeltidsklanningar glad omkring. Vi hade just svalt sista tuggan nar det blev dags for alla pa campingen som vagade visa sitt tryne utomhus att delta i "den magiska danscirkeln". Vi var illa tvugna att haka pa med en synlig entusiasm over denna sociala kvallsaktivitet. Sjalva dansen kandes foga magisk, snarare som en blandning mellan amerikanske linedance och friskis och svettis. Ingen hangde med och det sag mest stressit ut fran en betraktares synvinkel.
Vad var nu allt detta? Vi hade hamnat pa en festivalcamping for det Keltiska Midsommarpartyt. Vara taltgrannar tillika opedagogiska dansinstruktorer, Jan och Karen, overtalade oss att stanna en dag pa festivalen och lyssna pa medeltidsmusik och dricka mjod. Haha. Ja, varfor inte? Man maste val vidga sina vyer lite fran cykelbanans vardag. Vi bestamde oss for att stanna.
Bentrottheten kom plotsligt, och 15 kilomiter verkade overstigligt nar vi kommit till Bad Nieuweschans. Lyckan log i alla fall mot oss nar vi hittade en fin liten camping inte langt borta. Valdigt mycket gamla hippiesar med rokelse och talt, och inte ett enda porslinsdjur, konstaterade vi nojt och slog upp varat fjallraven pa nastan ingen tid alls. Borjar bli jakligt rutinerade pa att sla upp talt faktiskt.
Stekte hysteriskt sunkiga vegoburgare men orkade inte gora pasta till, sa det fick bli hamburgare pa schwartsbrot och sojabiff. Nyttigt utav bara helvete. Medans vi at lade vi marke till fler och fler konstiga saker. Ungdomar i kilt som blaste i horn-tutor. storde friden. Nagra toser i medeltidsklanningar glad omkring. Vi hade just svalt sista tuggan nar det blev dags for alla pa campingen som vagade visa sitt tryne utomhus att delta i "den magiska danscirkeln". Vi var illa tvugna att haka pa med en synlig entusiasm over denna sociala kvallsaktivitet. Sjalva dansen kandes foga magisk, snarare som en blandning mellan amerikanske linedance och friskis och svettis. Ingen hangde med och det sag mest stressit ut fran en betraktares synvinkel.
Vad var nu allt detta? Vi hade hamnat pa en festivalcamping for det Keltiska Midsommarpartyt. Vara taltgrannar tillika opedagogiska dansinstruktorer, Jan och Karen, overtalade oss att stanna en dag pa festivalen och lyssna pa medeltidsmusik och dricka mjod. Haha. Ja, varfor inte? Man maste val vidga sina vyer lite fran cykelbanans vardag. Vi bestamde oss for att stanna.
2008-07-03
Polizei
Cykelkramporna borjar komma pa allvar. Om i rumpan, markliga sma blasor pa sjalva sittytan. Dalig kansel i fingrarna och handerna, samt gnisslande knan.
Vi kom ivag sent och irrade runt for att hitta en farja over en smutsig flod fran Bremerhaven till Nordenham. Blev stoppade av en sur gammal polis pa vagen for att vi cyklade pa nagot som tydligen var en gangbana (men dar atminstone tre cyklister akte forbi medans vi umgicks med farbror uniform). Han pratade bara tyska men jag lyckades i alla fall forsta att vagen vi akte pa bara var for Fussinger eller nat i den stilen. Nar han forstod att vi var svenskar blev han jatteglad och snall och letade fram en liten skrynklig karta ur fickan dar han ritade ut vilken vag vi kunde aka for att hitta den snuskiga floden, och vinkade glatt hejda nar vi akte darifran.
Tyskland ar fullt av roliga och hjalpsamma manniskor, men inte sa snyggt. Snart Holland.
Vi kom ivag sent och irrade runt for att hitta en farja over en smutsig flod fran Bremerhaven till Nordenham. Blev stoppade av en sur gammal polis pa vagen for att vi cyklade pa nagot som tydligen var en gangbana (men dar atminstone tre cyklister akte forbi medans vi umgicks med farbror uniform). Han pratade bara tyska men jag lyckades i alla fall forsta att vagen vi akte pa bara var for Fussinger eller nat i den stilen. Nar han forstod att vi var svenskar blev han jatteglad och snall och letade fram en liten skrynklig karta ur fickan dar han ritade ut vilken vag vi kunde aka for att hitta den snuskiga floden, och vinkade glatt hejda nar vi akte darifran.
Tyskland ar fullt av roliga och hjalpsamma manniskor, men inte sa snyggt. Snart Holland.
2008-07-01
Angst
Tre veckor sedan vi akte. Vart har tiden tagit vagen? Hjarnan har nog vilat upp sig lite, for jag minns inte sa mycket.
Hade lite febervarning igar nar jag cyklade, men det gick okej. Gott att vara pa vag igen!
En lite rolig grej hande nar vi at vandrarhemsfrukosten. Vi och tva deprimerande tysta par som verkade hata varandra mycket mer an vad vi gjorde hade slagit oss ner vid varsitt bord med praktiga buffeetallrikar med mackor och frukt. En tjej pa kanske 10 ar och hennes yngre slakting i 6-arsaldern gjorde entre utan vuxet sallskap. De spanade lite pa frukostbuffén, den aldre verkade vilja kolla in vad det fanns att ata, och den yngre ville bara rasta sitt olydiga gosedjur pa smorgasfaten och vid mysliskalen.
- Angst! Angst! skrek han at det lilla djuret med pipig rost.
Djuret for runt over buffén med en javla fart.Ungen fortsatte pipa lite pa tyska vilket jag inte forstod, och fortsatte sedan med sitt utrop av "ANGST!"
Som den sanna psykologstudent jag ar forsokte jag tolka barnets beteende, men lyckades inte komma fram till nagot annat an den tragiska slutsatsen att den tyska lintotten hade ett gosedjur som han hade dopt till Angest.
Jag tittade dampat pa Mattias och fragade, antagligen med lite for hetsig ton:
- Heter hans gjosedjur Angest?!!
Mattias skrattade i sakert en minut, och jag med eftersom jag var glad over att vara sa kvick och lyckad som tysk psykologiobservator. Nar M lugnat sig lite forsokte han pa ett extremt diskret satt, som om alla i rummet haft tratt-oron och kunnat svenska, forklara for mig:
- Nej, han har bara san rost.
- Va?
- Gosedjuret har sadan rost bara. Han AR radd.
Vi skrattade val i fem minuter till eller sa, jag at mattias overdrivna diskretion och han at min nagot forhastade slutsats om gosedjuret Bambis (som det nu egentligen hette) identitet.
Som ni kanske forstar pa var humor hander det inte jattemycket nar man ar ute och trampar. Man far roa sig at det lilla.
Hade lite febervarning igar nar jag cyklade, men det gick okej. Gott att vara pa vag igen!
En lite rolig grej hande nar vi at vandrarhemsfrukosten. Vi och tva deprimerande tysta par som verkade hata varandra mycket mer an vad vi gjorde hade slagit oss ner vid varsitt bord med praktiga buffeetallrikar med mackor och frukt. En tjej pa kanske 10 ar och hennes yngre slakting i 6-arsaldern gjorde entre utan vuxet sallskap. De spanade lite pa frukostbuffén, den aldre verkade vilja kolla in vad det fanns att ata, och den yngre ville bara rasta sitt olydiga gosedjur pa smorgasfaten och vid mysliskalen.
- Angst! Angst! skrek han at det lilla djuret med pipig rost.
Djuret for runt over buffén med en javla fart.Ungen fortsatte pipa lite pa tyska vilket jag inte forstod, och fortsatte sedan med sitt utrop av "ANGST!"
Som den sanna psykologstudent jag ar forsokte jag tolka barnets beteende, men lyckades inte komma fram till nagot annat an den tragiska slutsatsen att den tyska lintotten hade ett gosedjur som han hade dopt till Angest.
Jag tittade dampat pa Mattias och fragade, antagligen med lite for hetsig ton:
- Heter hans gjosedjur Angest?!!
Mattias skrattade i sakert en minut, och jag med eftersom jag var glad over att vara sa kvick och lyckad som tysk psykologiobservator. Nar M lugnat sig lite forsokte han pa ett extremt diskret satt, som om alla i rummet haft tratt-oron och kunnat svenska, forklara for mig:
- Nej, han har bara san rost.
- Va?
- Gosedjuret har sadan rost bara. Han AR radd.
Vi skrattade val i fem minuter till eller sa, jag at mattias overdrivna diskretion och han at min nagot forhastade slutsats om gosedjuret Bambis (som det nu egentligen hette) identitet.
Som ni kanske forstar pa var humor hander det inte jattemycket nar man ar ute och trampar. Man far roa sig at det lilla.
2008-06-29
Host och het feber
Varför skulle vi nu vara sa jäkla kata pa Tyskland? 4 mil med ömma feberleder var väl inte det smartaste draget pa den här resan. Präktigare förkylning far man nu leta efter, och i gar natt trodde jag pa riktigt att jag skulle drunkna i mitt eget slem, efter att ha hällt i mig en dansk hostmedicin som löste upp allt slem som nagonsin letat sig ner i mina lungor i en jävla fart.
Igar var det en trakig misärdag pa vandrarhemmet, det roligaste som hände var att ga 200m till en supermarket och facineras av de tyska veganprodukterna. 2 rökta tofubitar för 20 kronor osv... Idag har jag, med Mattias ledsagning, i alla fall orkat cykla ner pa stan och sätta mig pa ett opretto internetcafé. Hoppas pa snabb bot och bättring, vi har inte tid med en massa vilodagar om vi ska hinna till la France. Snart ska vi ga och käka nagot smaskigt som jag inte kommer att känna smaken pa.
Skicka mig roliga sms där jag ligger och febrar mig i cellen pa Der Jugendherberge!
Igar var det en trakig misärdag pa vandrarhemmet, det roligaste som hände var att ga 200m till en supermarket och facineras av de tyska veganprodukterna. 2 rökta tofubitar för 20 kronor osv... Idag har jag, med Mattias ledsagning, i alla fall orkat cykla ner pa stan och sätta mig pa ett opretto internetcafé. Hoppas pa snabb bot och bättring, vi har inte tid med en massa vilodagar om vi ska hinna till la France. Snart ska vi ga och käka nagot smaskigt som jag inte kommer att känna smaken pa.
Skicka mig roliga sms där jag ligger och febrar mig i cellen pa Der Jugendherberge!
Solo
Solocyklingen varade bara en mil, da det blev en kvintett bestaende av mig och fyra norska cyklister med Marocko som mal. Det gick i en sjuhelsikes fart, vilket var skojigt. I Aabenraa hittade jag och Karin varandra, och alltför ärelystna akte vi mot tüska gränsen, där vi väntade oss minst en blasorkester. Dock fanns där bara nagra porrhak och en skog att aka cykel genom. Vi märkte bara pa de tyskregistrerade bilarna att vi äntrat Schleswig-Holstein. Nu är Karin halvdäckad av förkylning och feber, sa vi är strandade pa ett vandrarhem i Flensburg. Eventuellt kan vi dra vidare imorgon. Mina astrakiga bilder haller pa att blandas upp med lite gatuportratt, antligen, sa det var inte sa dumt att stranda har.
2008-06-27
Kolding
Nu ær vi i Koldning, 80 km från tyska grænsen. Fødelsedagen var fin, jag fick lyxfrukost, citronkaka och en VALS i present. Moi! En egen vals! Jag blev alldeles rørd.
Tyværr fick jag æven en sjuhelsikes førkylning ipå bemærkelsedagen. Dopade mig med Esberitox och vi lyckades ta oss 4 mil igår i ganska fint danskvæder. Fint væder betyder att det inte blåser storm från sidan så att man vinglar ut bland de aggressiva bilisterna. Dessutom finns cykelbanor længs med i princip alla medelstora landsvægar som vi har åkt på - sækert och bra. Spenderade natten på vandrarhem och hade klumphosta och feber på kvællen och natten. Idag mår jag lite bættre men tænker låta bli att utmana ødet - jag tar tåget så får Mattias cykla solo. Kollektivtrafiken utanfør Sverige ær toppen, man får ta med cyklar hur lætt som helst fær 12 kr extra.
Næstan 100 mil i trippmætaren nu, och imorgon førmiddag planerar vi att æntra det tyska riket! Det børjar kænnas hæftigt att vi har cyklat så långt som till (næstan) Tyskland. Kan inte riktigt fatta att mina otrænade ben har klarat det.
Puss å hej så længe
Tyværr fick jag æven en sjuhelsikes førkylning ipå bemærkelsedagen. Dopade mig med Esberitox och vi lyckades ta oss 4 mil igår i ganska fint danskvæder. Fint væder betyder att det inte blåser storm från sidan så att man vinglar ut bland de aggressiva bilisterna. Dessutom finns cykelbanor længs med i princip alla medelstora landsvægar som vi har åkt på - sækert och bra. Spenderade natten på vandrarhem och hade klumphosta och feber på kvællen och natten. Idag mår jag lite bættre men tænker låta bli att utmana ødet - jag tar tåget så får Mattias cykla solo. Kollektivtrafiken utanfør Sverige ær toppen, man får ta med cyklar hur lætt som helst fær 12 kr extra.
Næstan 100 mil i trippmætaren nu, och imorgon førmiddag planerar vi att æntra det tyska riket! Det børjar kænnas hæftigt att vi har cyklat så långt som till (næstan) Tyskland. Kan inte riktigt fatta att mina otrænade ben har klarat det.
Puss å hej så længe
2008-06-26
Mittjylland
Varfør i hela friden ska det vara så svårt att vara disciplinerad?
Vi bestæmde dyrt och heligt att sluta cykla vid åtta varje kvæll før att kunna njuta av kvællarna och komma upp på morgnarna. Hur længe høll det? Svar: noll dagar.
Det kryllade av vackert belægna campingplatser nær klockan nærmade sig åtta, men det gick ju så bra att cykla. Och så gick solen ner ænnu en gång øver de danska nejderna, medan de tappra men korkade cyklisterna ivrigt trampade på, åkallande mørkrets makter. Det blev ænnu en fulcamping på rastplats, eftersom lokalbefolkningen upplyst om att det var flera mil till næsta camping.
Onsdagen førde mer lycka med sig betræffande logi.
Vi passerade Horsens, en liten ogæstvænlig stad. Karin børjade kænna sig risig, så vi tog det lugnt. En och annan elitcyklist svishade førbi. Och lite senare harvade vi oss ifatt en av dem. Det var Dan, en triatlet, som fått punka på sin supercykel och frågade om vi hade verktyg. Han tittade lite misstænksamt på mina traktorverktyg som garanterat hade førstørt hans kolfiberfælgar. Pumpen funkade iallafall, och luften verkade hålla. Han susade ivæg glad i hågen. Efter någon kvart åkte vi ifatt honom igen. Han pumpade lite till, och erbjød sovplats hemma hos sig, som vi lyckligt tog emot.
Vi bestæmde dyrt och heligt att sluta cykla vid åtta varje kvæll før att kunna njuta av kvællarna och komma upp på morgnarna. Hur længe høll det? Svar: noll dagar.
Det kryllade av vackert belægna campingplatser nær klockan nærmade sig åtta, men det gick ju så bra att cykla. Och så gick solen ner ænnu en gång øver de danska nejderna, medan de tappra men korkade cyklisterna ivrigt trampade på, åkallande mørkrets makter. Det blev ænnu en fulcamping på rastplats, eftersom lokalbefolkningen upplyst om att det var flera mil till næsta camping.
Onsdagen førde mer lycka med sig betræffande logi.
Vi passerade Horsens, en liten ogæstvænlig stad. Karin børjade kænna sig risig, så vi tog det lugnt. En och annan elitcyklist svishade førbi. Och lite senare harvade vi oss ifatt en av dem. Det var Dan, en triatlet, som fått punka på sin supercykel och frågade om vi hade verktyg. Han tittade lite misstænksamt på mina traktorverktyg som garanterat hade førstørt hans kolfiberfælgar. Pumpen funkade iallafall, och luften verkade hålla. Han susade ivæg glad i hågen. Efter någon kvart åkte vi ifatt honom igen. Han pumpade lite till, och erbjød sovplats hemma hos sig, som vi lyckligt tog emot.
2008-06-23
Danskjævlar
Morgonen børjade med att Mattias sjøng en konstig låt om cirkus før mig i sovsæcken, och jag kontrade med en værdeløs mamma mu-sång som jag alltid har på hjærnan på somrarna. Jag hade bara kommit till andra versen nær en grumlig dansk gubbrøst tjurigt læt utanfær tæltet:
- ni får inte ligga hær! ni får flytta er. ni har fått ett brev. ni får inte ligga hær!
Jag førsøkte, genom tæltduken, att få honom att førklara på ett lite mer pedagogiskt språk, till exempel engelska. Då blev han tyst.
Så fort Mattias gick ur tæltet, var gubben dær och klagade.
- Ni får icke ligga hær...
- Næhæææ.. sa Mattias avvaktande, och gubben førsvann.
Nær jag kom ut stod han och surade lite med en vattenkanna vid de snurrande plastblommorna vid husvagnen bredvid vår. Jag gick fram till honom och bad honom førklara vad som var problemet, men han var inte lagd åt det pedagogiska hållet.
- Ni ska flytta erat tælt, till andra sidan hæcken, hævdade han och børjade låta lite desperat.
- Ja, alltså, vi ær på væg hærifrån, vi ska cykla ivæg snart. Går det bra att vi æter frukost så att tæltet hinner torka lite innan vi packar ihop det? Undrade jag, och passade samtidigt på att illustrera allt jag sade med det internationella turistteckenspråket som man uppfinner samtidigt som man talar. Jag tror att jag gjorde detta på grund av någon slags instinkt som sa mig att husvagnsmannen var lite obegåvad. Men han ville inte ge sig, utan sa bara att vi inte fick ligga dær och att så var det bara, vi måste flytta ivæg tæltet till andra sidan hæcken. Nær jag fortfarande inte ville ge mig och dra upp tæltpinnar på flæcken, børjade tæltmannen hysteriskt att peka på andra sidan hæcken och hytta med en sin stora vattenkanna så att det skvætte vatten på mig. Han såg inte stabil ut, dær han stod i sin flanellskjorta och lilla korta bruna 70-talskjol. Jag tænkte att det ær bæst att det blir ett snabbt slut på det hær om inte jag vill ha en vattenkanna i næsbenet, så jag sa något avrundande och han førsvann.
Vi børjade lyfta ur packning ur tæltet och mecka lite med våra cyklar. Tæltmannen gick in i husvagnen dær han tydligen skickade ut sin fru att tala sans med de olydiga svenskarna. Hon kom ut och sa pedagogiskt att vi hade stællt vårat tælt på en plats som hørde till deras del av campingen. Jag førklarade att det inte var någon fara och vi ændå skulle ivæg om en halvtimme eller så. Hon var snæll och ønskade oss trevlig resa, och sen var den saken ur værlden. Før sækerhets skull packade vi ihop tæltet och gick en liten bit bort før att æta frukost.
Efter en stund såg vi att det stod en stor porslinsgås på platsen dær vårat tælt hade stått. Mannen hade varit upprørd før att vi hade snyltat på gåsens hage, och den hade fått stå inne i husvagnstæltet och inte kunnat beta på hela morgonen.
- ni får inte ligga hær! ni får flytta er. ni har fått ett brev. ni får inte ligga hær!
Jag førsøkte, genom tæltduken, att få honom att førklara på ett lite mer pedagogiskt språk, till exempel engelska. Då blev han tyst.
Så fort Mattias gick ur tæltet, var gubben dær och klagade.
- Ni får icke ligga hær...
- Næhæææ.. sa Mattias avvaktande, och gubben førsvann.
Nær jag kom ut stod han och surade lite med en vattenkanna vid de snurrande plastblommorna vid husvagnen bredvid vår. Jag gick fram till honom och bad honom førklara vad som var problemet, men han var inte lagd åt det pedagogiska hållet.
- Ni ska flytta erat tælt, till andra sidan hæcken, hævdade han och børjade låta lite desperat.
- Ja, alltså, vi ær på væg hærifrån, vi ska cykla ivæg snart. Går det bra att vi æter frukost så att tæltet hinner torka lite innan vi packar ihop det? Undrade jag, och passade samtidigt på att illustrera allt jag sade med det internationella turistteckenspråket som man uppfinner samtidigt som man talar. Jag tror att jag gjorde detta på grund av någon slags instinkt som sa mig att husvagnsmannen var lite obegåvad. Men han ville inte ge sig, utan sa bara att vi inte fick ligga dær och att så var det bara, vi måste flytta ivæg tæltet till andra sidan hæcken. Nær jag fortfarande inte ville ge mig och dra upp tæltpinnar på flæcken, børjade tæltmannen hysteriskt att peka på andra sidan hæcken och hytta med en sin stora vattenkanna så att det skvætte vatten på mig. Han såg inte stabil ut, dær han stod i sin flanellskjorta och lilla korta bruna 70-talskjol. Jag tænkte att det ær bæst att det blir ett snabbt slut på det hær om inte jag vill ha en vattenkanna i næsbenet, så jag sa något avrundande och han førsvann.
Vi børjade lyfta ur packning ur tæltet och mecka lite med våra cyklar. Tæltmannen gick in i husvagnen dær han tydligen skickade ut sin fru att tala sans med de olydiga svenskarna. Hon kom ut och sa pedagogiskt att vi hade stællt vårat tælt på en plats som hørde till deras del av campingen. Jag førklarade att det inte var någon fara och vi ændå skulle ivæg om en halvtimme eller så. Hon var snæll och ønskade oss trevlig resa, och sen var den saken ur værlden. Før sækerhets skull packade vi ihop tæltet och gick en liten bit bort før att æta frukost.
Efter en stund såg vi att det stod en stor porslinsgås på platsen dær vårat tælt hade stått. Mannen hade varit upprørd før att vi hade snyltat på gåsens hage, och den hade fått stå inne i husvagnstæltet och inte kunnat beta på hela morgonen.
2008-06-22
Campingliv
Efter en fuktig och kall dag på cykeln bestæmde vi oss før att øvernatta på en camping før førsta gången. Diska med 3 dl kallvatten på flaska och sova på en rot verkade inte så attraktivt med genomfuktiga klæder och skor.
Framme på campingen såg vi inte en kæft. Vi børjade tænka tillbaka och insåg att vi faktiskt knappt har sett några mænniskor øver huvud taget sedan vi læmnade færjan i Fredrikshavn ett dygn innan. Trots att vi passerat minst 5 byar och varit ute alla møjliga tider på dygnet var det som att hela landet firade en deprimerad långfredag. Nær vi gått 3 varv runt hela campingen och varken hittat reception eller en enda mænniska att fråga børjade vi fundera på om det kanske skett en kærnkraftsolycka och all information om det hela bara gått ut på grøtig danska før att førhindra alla stroppiga svenskar att øverleva. Det blåste mystiska ljumna vindar och ett tag var det ganska otæckt.
Då vi skramlat ihop 4 mynt som ræckte till en 6 minuter lång varmdusch var vi på godare humør æn på længe. Att det kan vara så otroligt skønt att slippa frysa i 6 minuter!
Innan vi gick och lade oss slog jag en lov runt campingen och gjorde några trendspaningar: inneprylar bland husvangsægare ær inte længre balkongblommor, utan solcellslampor och porslinsdjur. Ju fler colcellslampor man kan sætta upp runt sin lilla husvang, desto bættre, verkade det som. Den som hade mest hade sækert 25 stycken i en stadig ring runt vagnen. Vi valde dock att slå upp vårat blygsamma fjællrævstælt helt utan solceller i en skøn hørna vid en kærra som bara hade tre solcellslysen, dock med snurrande blom-propellrar runt.
Campingen låg vackert på en kulle precis vid havet, och på kvællen hade vinden stillnat. Månen speglade sig i havet och allt var tyst och lugnt. Vi stod længe insvepta i en filt och tittade ut øver havet innan sømklubban spevpte oss med till ænnu en natts stocksovning.
Framme på campingen såg vi inte en kæft. Vi børjade tænka tillbaka och insåg att vi faktiskt knappt har sett några mænniskor øver huvud taget sedan vi læmnade færjan i Fredrikshavn ett dygn innan. Trots att vi passerat minst 5 byar och varit ute alla møjliga tider på dygnet var det som att hela landet firade en deprimerad långfredag. Nær vi gått 3 varv runt hela campingen och varken hittat reception eller en enda mænniska att fråga børjade vi fundera på om det kanske skett en kærnkraftsolycka och all information om det hela bara gått ut på grøtig danska før att førhindra alla stroppiga svenskar att øverleva. Det blåste mystiska ljumna vindar och ett tag var det ganska otæckt.
Då vi skramlat ihop 4 mynt som ræckte till en 6 minuter lång varmdusch var vi på godare humør æn på længe. Att det kan vara så otroligt skønt att slippa frysa i 6 minuter!
Innan vi gick och lade oss slog jag en lov runt campingen och gjorde några trendspaningar: inneprylar bland husvangsægare ær inte længre balkongblommor, utan solcellslampor och porslinsdjur. Ju fler colcellslampor man kan sætta upp runt sin lilla husvang, desto bættre, verkade det som. Den som hade mest hade sækert 25 stycken i en stadig ring runt vagnen. Vi valde dock att slå upp vårat blygsamma fjællrævstælt helt utan solceller i en skøn hørna vid en kærra som bara hade tre solcellslysen, dock med snurrande blom-propellrar runt.
Campingen låg vackert på en kulle precis vid havet, och på kvællen hade vinden stillnat. Månen speglade sig i havet och allt var tyst och lugnt. Vi stod længe insvepta i en filt och tittade ut øver havet innan sømklubban spevpte oss med till ænnu en natts stocksovning.
2008-06-21
Hej Danmark
Sådær ja, nu har vi læmnat landet. Danmark har aldrig kænnts så spænnande førut! Det førsta som møtte oss i Fredrigshavn var tre fulla danska busar som vrålade att man skulle HUSK å icke cykla på strøget. Men då vi insett att Danmark ær platt (ljuva liv!) och har cykelbanor hela vægen mellan stærre byar/stæder blev vi lyckliga och åkte tre mil i skymningen av bara farten. Danmark-Sverige 1-0.
Nær vi børjade inse att vi måste slå læger før kvællen letade vi platser att tjyvcampa på (hær finns væl ingen allemansrætt?). Nær vi dissat två stællen, ett før att det låg på en stig och det andra før att dær var Blairwich Project-stæmning, slog vi oss slutligen ner bakom en container på en åker. Deppigt och mørkt, men sømn fick vi i alla fall.
Nær vi børjade inse att vi måste slå læger før kvællen letade vi platser att tjyvcampa på (hær finns væl ingen allemansrætt?). Nær vi dissat två stællen, ett før att det låg på en stig och det andra før att dær var Blairwich Project-stæmning, slog vi oss slutligen ner bakom en container på en åker. Deppigt och mørkt, men sømn fick vi i alla fall.
2008-06-20
(Mobilstrul)
Vänner! Tack för pepp i blogkommentarerna och på annat håll. Tänkte bara upplysa om att min lur har kapitulerat efter att ha legat och skakat i cykelväskan för många kilometer. Jag kan ta emot sms men inte svara på dem. Om någon vill något, skicka till mig ändå så svarar jag på Mattias telefon när jag får tillfälle.
Puss
Puss
Mot civiliserade trakter.
Varm dusch kunde vara bra, tänkte vi och tog sikte på en camping i Vegby. 190 kronor skulle det kosta, vilket även för snåljåpar som oss verkade rimligt just då. Men 125 kronor för ett årskort att använda en gång fick oss att smita därifrån och tjyvcampa på någons strandtomt.
Storsnoozande hasade vi såsmåningom ur den knöliga med ändå högst njutbara sömnen för ytterligare några mil på backiga vägar. Borås var målet. Därifrån kunde man åka tåg med cyklar, ljög kundtjänstkvinnan då jag telefonerade. Icke, sa biljettkontoret, och buss går framförallt inte, ljögs det. Buss var just vad man kunde åka, visade det sig. En njutningsblandad snopenhet över den fartfyllda färden till Göteborg infann sig.
Göteborg. Lyxigt boende hos vännen Per. Mitt i stan, fint livsprat. Tramp till Biltema för att reklamera Karins framväska som förolyckats då undertecknad varit dragare och småfobiskt tvärnitat för en huggorm någonstans i Småland eller Västergötland, med både materiell skada och köttslig smärta som följd. Äkta Göteborgsregn och häng med gamla vänner på varsitt håll. Nu har vi samlat scoutpoäng i form av granskott som kokats till saft.
Imorgon: midsommarfirande hos Per i skärgården.
Sedan lämnar vi landet.
2008-06-16
Bibelbältet
Regn på oss fram till Gränna.
Vätternrundan hade dragit fram samma sträcka någon dag innan, vilket märktes på hundratals (typ) flaskor och cykelslangar slängda i diket. Snuskcyklister!
I Gränna stannade vi och hittade ett gemytligt café med två nervösa servitriser och en onervös, som improviserade fram en slags varm pastasallad åt oss vegetarianska ufon. Vi satt länge och åt, drack kaffe och småpratade med varandra, servitriserna (de nervösa) och några småfåglar som gjorde oss sällskap på lunchbordet. Den mest nervösa servitrisen glömde bort att ge oss bröd till maten, och när vi gick och frågade fick vi på rödaste rappet två nervösa bitar med extrema mängder smör som kompensation för förseningen.
Även caféets toalett var en fröjd att besöka, uppvärmt och lyxigt med varmvatten i kranen att mjuka upp de kalla regnade fingerlederna med. När det var dags att åka stod Mattias och micklade med cykeln, så jag gick och hälsade lite på en hund som hetter Roy. Han var mycket artig och tog i hand/tass när jag kom. Han tyckte mycket om att leka kurragömma och sätta ringar på en pinne, berättade hans ägare Berra. Berra hade cyklat från Stockholm till Västkusten när han var ung, vilket uppskattningsvis borde vara 50 år sedan. Jag vill inte tänka på hur cyklarna såg ut på den tiden, men så hade det också tagit hela sommaren på backiga grusvägar genom hela Värmland, berättade Berra.
Middagen intogs på en deprimerande kristen ort då vi båda fått totalt slut på ork i hela kroppen och inte orkade ta oss en meter till. Sista biten fick vi leda cyklarna. Det var väl djävulen som kryddat vår ateistiska måltid med ondska kan man tro, vi blev osams för hundrade gången och rullade vidare mot Jönköping med svullna, bistra hjärtan. Väl i Jönköping hälsades vi först av en fin utsikt vid vattnet, och därefter resans mörkaste åskmoln. Skyfallet började då vi hunnit inse att vi var vilse och inte hade någon aning om hur man vare sig tog sig ut ur stan åt rätt håll eller hittade en kvällsöppen mack för att skaffa vatten. Vi gömde oss under ett tag och tittade på hur gatorna fylldes av flera centimeter forsande vatten. För säkerhets skull bestämde sig Oden där uppe för att även piffa till stämningen med en hagelskur, som fyllde stuprörsmynningarna med snölika högar.
Efter en stunds irrande i bibelbältets huvudstad blev vi desperata av trötthet och hagelhot, och slog upp tältet i en oerhört välklippt och platt lekpark. Mattias tyckte att barnen kunde bli skrämda när de kom att leka på morgonen, men jag vidhöll att ungjävlarna kan väl dela med sig av sitt kommunalt välansade gröngräs. På morgonen kom det förresten bara ett barn, som var typ fjorton år och borde vara i en ålder där lekparker bara används för att hänga och tjyvröka, varför man kan anse att vi gjorde det Jönköpingska samhället en tjänst med våran vuxna närvaro.
Vätternrundan hade dragit fram samma sträcka någon dag innan, vilket märktes på hundratals (typ) flaskor och cykelslangar slängda i diket. Snuskcyklister!
I Gränna stannade vi och hittade ett gemytligt café med två nervösa servitriser och en onervös, som improviserade fram en slags varm pastasallad åt oss vegetarianska ufon. Vi satt länge och åt, drack kaffe och småpratade med varandra, servitriserna (de nervösa) och några småfåglar som gjorde oss sällskap på lunchbordet. Den mest nervösa servitrisen glömde bort att ge oss bröd till maten, och när vi gick och frågade fick vi på rödaste rappet två nervösa bitar med extrema mängder smör som kompensation för förseningen.
Även caféets toalett var en fröjd att besöka, uppvärmt och lyxigt med varmvatten i kranen att mjuka upp de kalla regnade fingerlederna med. När det var dags att åka stod Mattias och micklade med cykeln, så jag gick och hälsade lite på en hund som hetter Roy. Han var mycket artig och tog i hand/tass när jag kom. Han tyckte mycket om att leka kurragömma och sätta ringar på en pinne, berättade hans ägare Berra. Berra hade cyklat från Stockholm till Västkusten när han var ung, vilket uppskattningsvis borde vara 50 år sedan. Jag vill inte tänka på hur cyklarna såg ut på den tiden, men så hade det också tagit hela sommaren på backiga grusvägar genom hela Värmland, berättade Berra.
Middagen intogs på en deprimerande kristen ort då vi båda fått totalt slut på ork i hela kroppen och inte orkade ta oss en meter till. Sista biten fick vi leda cyklarna. Det var väl djävulen som kryddat vår ateistiska måltid med ondska kan man tro, vi blev osams för hundrade gången och rullade vidare mot Jönköping med svullna, bistra hjärtan. Väl i Jönköping hälsades vi först av en fin utsikt vid vattnet, och därefter resans mörkaste åskmoln. Skyfallet började då vi hunnit inse att vi var vilse och inte hade någon aning om hur man vare sig tog sig ut ur stan åt rätt håll eller hittade en kvällsöppen mack för att skaffa vatten. Vi gömde oss under ett tag och tittade på hur gatorna fylldes av flera centimeter forsande vatten. För säkerhets skull bestämde sig Oden där uppe för att även piffa till stämningen med en hagelskur, som fyllde stuprörsmynningarna med snölika högar.
Efter en stunds irrande i bibelbältets huvudstad blev vi desperata av trötthet och hagelhot, och slog upp tältet i en oerhört välklippt och platt lekpark. Mattias tyckte att barnen kunde bli skrämda när de kom att leka på morgonen, men jag vidhöll att ungjävlarna kan väl dela med sig av sitt kommunalt välansade gröngräs. På morgonen kom det förresten bara ett barn, som var typ fjorton år och borde vara i en ålder där lekparker bara används för att hänga och tjyvröka, varför man kan anse att vi gjorde det Jönköpingska samhället en tjänst med våran vuxna närvaro.
2008-06-15
Ödeshög
En präktig dag i mensvärkens tecken! Den djupa smärtan från magtrakten gjorde att jag knappt kände benen, vilket hade den goda konsekvensen att jag kunde cykla i princip hur långt som helst, och dessutom gärna gjorde det eftersom det gjorde för ont att vara stilla. Bästa dagen hittills, platta sköna vägar och många mil i mätaren. På kvällen kom vi fram till Ödeshög (varför får orter ha så sjuka namn?) och fortsatte en bit längs Vättern. Stannade vid ett naturreservat med himmelsk utsikt över solnedgång, vatten och västgötska kullar. Vi övervägde att tjyvcampa i en fårhage men ändrade oss när baggarna kom och hälsade oss med långa horn i pannan. Kall gröt till middag och så däck i tältet med en liten spypåse bara utifall att.
2008-06-14
Varför?
Vems jävla idé var det här med att cykla till Paris egentligen? Det är tur att ingen av oss minns, vi skulle använda det emot varandra på destruktiva sätt. Jag tror jag tyckte det var ett bra påhitt för att jag ville se om det går. Klarar jag något sådant sjukt? Jag kunde ha listat ut att cykeln inte var mitt element utifrån min historia.
Egentligen har jag bara varit på cykelsemester två gånger. Första gången var med familjen, på slutet av nittiotalet. Vi bodde på vandrarhem på nätterna, men tredje dagen fick min kropp nog och såg till att jag fick lunginflammation. Denna agerade som fribiljett till att få åka hem med tåg, medans familjen fortsatte trampa i ösregnet.
Andra gången var förra sommaren då jag cyklade till Skinnskatteberg. Det var minusgrader i tältet på nätterna och på dagarna grät jag halva tiden för att jag var olyckligt kär. När jag kom fram dit jag skulle fick jag social fobi och åkte till närmsta busstation och köpte en biljett tillbaka till Uppsala.
Nu har vi kommit till Linköping i alla fall, och har vilodag. Att jag har kommit så här pass långt ser jag som ett bevis för att det går att cykla mellan städer, och således också mellan Stockholm och Paris. Men för att göra det på riktigt, kan man nog inte vara helt komplett i kolan.
Egentligen har jag bara varit på cykelsemester två gånger. Första gången var med familjen, på slutet av nittiotalet. Vi bodde på vandrarhem på nätterna, men tredje dagen fick min kropp nog och såg till att jag fick lunginflammation. Denna agerade som fribiljett till att få åka hem med tåg, medans familjen fortsatte trampa i ösregnet.
Andra gången var förra sommaren då jag cyklade till Skinnskatteberg. Det var minusgrader i tältet på nätterna och på dagarna grät jag halva tiden för att jag var olyckligt kär. När jag kom fram dit jag skulle fick jag social fobi och åkte till närmsta busstation och köpte en biljett tillbaka till Uppsala.
Nu har vi kommit till Linköping i alla fall, och har vilodag. Att jag har kommit så här pass långt ser jag som ett bevis för att det går att cykla mellan städer, och således också mellan Stockholm och Paris. Men för att göra det på riktigt, kan man nog inte vara helt komplett i kolan.
Fredagen den 13:e.
Underbar morgon! Vaknade överhettad i tältet vid åttatiden efter att ha sovit en god natt på tallbarrsmark, tog av mig naken och gick de 5 metrarna till sjön för ett litet morgondopp. Storfrukost (nu är det gröt OCH tre mackor som gäller) och äntligen lite styrka i benen.
På vägen träffade vi ett galet lamm. Sällskapssjukt som få stod det och bräkte efter uppmärksamhet så att våra hjärtan blödde. Då vi klappat det lite på nosen rymde det ut genom elstängslet och försökte dia mig i rumpan. Galning! När jag försökte gå därifrån sprang det efter som en trogen hund, och familjen som hade hagen var inte hemma. Vi fick göra inbrott i lammhagen för att lura in lammet till sina fårkompisar, och när vi sedan cyklade iväg stod det och grät efter människosällskap.
Resans första regnväder, lämpligt nog vid Regna. Målet för dagen var Linköping, och självklart hade vi fylleräknat med fingermått på kartan. Vi kom fan aldrig fram. Efter sju mil var jag slut i benen igen, men Mattias ville fortsätta. 3 mil kvar, fylleräknade vi. Jag var surare än Rådjuret Från Helvetet vi gäckats av ett par nätter innan. Hungrig, trött och PMSi en aggressiv coqtail som jag inte var snål med att bjuda mitt sällskap på. I ett försök till uppmuntran stannade vi (osams) i en skogsdunge och Mattias bet ihop och började stresslaga en soppa. Det tog inte längre än 30 sekunder innan vi var omgärdade av mitt livs hittills värsta knottsvärm. Klädd från topp till tå, med mössa, sjal för ansiktet OCH mina sjukt gula MC-glasögon vars syfte är att hålla tätt mot insekter, försökte jag för jäves barrikadera mig från de små blodlystna gynnarna. Men tro fan att en eller två ändå hann smita in mellan mitt öga och glasögat, för att surra som en dimmig fläck och sticka mig i ögonlocken.
Det hade gått bra att sitta stilla och äta om man hade kunnat använda knott istället för timjan på soppan.
Vi valde matpromenad med våra sjuka knottrustningar. Vi måste väl ha sett ut som två förrymda fångar från någon anstalt i yttre rymden där vi spatserade omkring med våra kåsor och försökte svälja vegetariskt.
Pausen gav bara en marginell förbättring av det usla läget, och vi surade på varandra de sista tre milen. En stund var vi tvugna att stanna och bråka lite på vägrenen. Hur bra kan det vara för en relation att isolera sig två personer, göra samma enformiga och skitjobbiga aktivitet dag ut och dag in, utan ordentligt med bra mat och vatten?
En gubbe vi tiggde vatten av på vägen uttryckte det som att ja, ska man vara så tätt inpå varandra så länge, då gäller det att det verkligen funkar.
Fan vet om det gör det. Den som lever får se.
På vägen träffade vi ett galet lamm. Sällskapssjukt som få stod det och bräkte efter uppmärksamhet så att våra hjärtan blödde. Då vi klappat det lite på nosen rymde det ut genom elstängslet och försökte dia mig i rumpan. Galning! När jag försökte gå därifrån sprang det efter som en trogen hund, och familjen som hade hagen var inte hemma. Vi fick göra inbrott i lammhagen för att lura in lammet till sina fårkompisar, och när vi sedan cyklade iväg stod det och grät efter människosällskap.
Resans första regnväder, lämpligt nog vid Regna. Målet för dagen var Linköping, och självklart hade vi fylleräknat med fingermått på kartan. Vi kom fan aldrig fram. Efter sju mil var jag slut i benen igen, men Mattias ville fortsätta. 3 mil kvar, fylleräknade vi. Jag var surare än Rådjuret Från Helvetet vi gäckats av ett par nätter innan. Hungrig, trött och PMSi en aggressiv coqtail som jag inte var snål med att bjuda mitt sällskap på. I ett försök till uppmuntran stannade vi (osams) i en skogsdunge och Mattias bet ihop och började stresslaga en soppa. Det tog inte längre än 30 sekunder innan vi var omgärdade av mitt livs hittills värsta knottsvärm. Klädd från topp till tå, med mössa, sjal för ansiktet OCH mina sjukt gula MC-glasögon vars syfte är att hålla tätt mot insekter, försökte jag för jäves barrikadera mig från de små blodlystna gynnarna. Men tro fan att en eller två ändå hann smita in mellan mitt öga och glasögat, för att surra som en dimmig fläck och sticka mig i ögonlocken.
Det hade gått bra att sitta stilla och äta om man hade kunnat använda knott istället för timjan på soppan.
Vi valde matpromenad med våra sjuka knottrustningar. Vi måste väl ha sett ut som två förrymda fångar från någon anstalt i yttre rymden där vi spatserade omkring med våra kåsor och försökte svälja vegetariskt.
Pausen gav bara en marginell förbättring av det usla läget, och vi surade på varandra de sista tre milen. En stund var vi tvugna att stanna och bråka lite på vägrenen. Hur bra kan det vara för en relation att isolera sig två personer, göra samma enformiga och skitjobbiga aktivitet dag ut och dag in, utan ordentligt med bra mat och vatten?
En gubbe vi tiggde vatten av på vägen uttryckte det som att ja, ska man vara så tätt inpå varandra så länge, då gäller det att det verkligen funkar.
Fan vet om det gör det. Den som lever får se.
2008-06-12
Uppåt.
Seg dag igen. Första fem milen var mina ben som sirap och hade inget att ge. Mattias trampade på som en stucken (men tyst) gris och jag tänkte att jag borde ha tränat lite mer innan vi åkte. Men efter en rejäl dubbelportion pasta på en kyrkogård utanför Flen tog det fart. Vi rullade på en hyfsad sträcka på kvällen, förbi underbara sörmländska kullar med hagar och regnfuktiga landsvägar. Molniga solnedgångar är de bästa.
Efter nästan nio mil hittade vi en plats som gjord för två campare på cykel, inklämd under tallar mellan två sjöar. Stormköksmiddag i skymningen med halvmåne som lampa, samt den bara nästanmörka svenska midsommarhimlen.
Efter nästan nio mil hittade vi en plats som gjord för två campare på cykel, inklämd under tallar mellan två sjöar. Stormköksmiddag i skymningen med halvmåne som lampa, samt den bara nästanmörka svenska midsommarhimlen.
2008-06-11
Sovmorgon.
Nattens sömn blev mycket omfångsrik.
- kanske halv nio, trodde Karin.
- Mmm, eller nio iallafall, gissade jag.
Till halv ett varade vår törnrosasömn, och vi fick lite märkliga blickar från förbipasserande tanter då vi hasade ur tältet och kokade gröt.
Så småningom trampade vi mot Järna, där det fanns både kanelbullar och kaffe, vilket gjorde mig lite drägligare att umgås med, tror jag.
Vidare från Järna gick det åt helvete.
- Jag har en inbyggd kompass, påstod jag. Vägen gick dock åt fel håll, var full av stora stenar och mycket jävlig, innan den plötsligt tog slut i ett lerigt stup. Hätsk stämning följde.
Efter surt matintag lättade den sistnämnda och det rullade på ganska fint och rätt länge. Svenska kyrkan fick göra skäl för kyrkoskatten i form av en luxuös toalett med både varmvatten och tvål. Tältet slog vi upp i närheten av lyxtoan, och tydligen också granne med en svinfarm, upptäckte vi senare. (Blogläsare som anmärkt på liknelsen mellan grisar och grå cyklar - en sak är i alla fall säker: cyklar luktar godare). På natten blev vi skrämda av självaste djävulen som råmade utanför tältet. (Kanske var det ett rådjur.)
2008-06-10
Första dagen.
Mattias flummade och packade hela dagen, jag skruvade lite på cyklarna och väntade, väntade väntade. Efter klockan fem kom vi iväg, jag var sur av all slösig väntan och inte särskilt hoppfull inför dagen. Vi försökte följa mälardalsleden och hamnade på rotiga stigar med 35 graders lutning i uppförsbackarna. Kom vilse efter Slagsta och fick teckenspråksfråga en tant på ett fält som inte kunde svenska. "Norsborg", viftade hon åt några höghus. 11 sekundmeter motvind hela vägen gjorde det djävliga djävligare. Efter tre mil fick det vara nog, sura och hungriga letade vi tältplats. Hittade ett underbart litet ställe på en mini-ö som man fick gå på en träbro för att komma till. När det var dags att packa ur och börja med middagen mumlade Mattias lite förvirrat:
"eeeh... jag kanske glömde packa ned tändstickorna..."
Jorå.
Det var bara att trampa vidare 2 mil mot Södertälje (fortfarande motvind) för att hitta närmsta bensinmack. Första ordet i min dagbok: Skitdag.
"eeeh... jag kanske glömde packa ned tändstickorna..."
Jorå.
Det var bara att trampa vidare 2 mil mot Södertälje (fortfarande motvind) för att hitta närmsta bensinmack. Första ordet i min dagbok: Skitdag.
2008-06-09
Uppvärmning.
Efter en löjligt skön medvind kom jag fram till att det var roligare att äta glass, så jag bestämde mig för att fuska lite på pendeltåg. Träffade Maria i Karlberg och knatade till Solna för att käka glass vid vattnet. 5 mil blev det i alla fall, och nu är jag hos Mattias med en rejäl pizza i magen. Kurr.
Arselsmärta: 0.
Cykelbyxorna och den snitsiga sadeln med hål gjorde vad de skulle idag.
Solbränna: 8.
Mycket och lokal. Man ser på mina armar att jag cyklade söder ut runt lunchtid. Hade skugga på vänster sida av armarna som är rödvita på ett kul sätt.
Proffsighet: 4.
Hade Elins elit-funktionströja, men annars ganska amatörmässigt att ta pendeltåg halva vägen.
Överraskning: 9.
Jag har snaggat håret!
Arselsmärta: 0.
Cykelbyxorna och den snitsiga sadeln med hål gjorde vad de skulle idag.
Solbränna: 8.
Mycket och lokal. Man ser på mina armar att jag cyklade söder ut runt lunchtid. Hade skugga på vänster sida av armarna som är rödvita på ett kul sätt.
Proffsighet: 4.
Hade Elins elit-funktionströja, men annars ganska amatörmässigt att ta pendeltåg halva vägen.
Överraskning: 9.
Jag har snaggat håret!
Adjöss Uppsala.
Jag har packat, packat ur, packat om, fifflat, städat hemmet, tagit ut sopor, lämnat bort katten, kört blommor till sommarkollo och så vidare. Allt är klart, utom detta lilla sista inlägg innan avfärd. Nerverna rister lite i kroppen. Det här är det sjukaste jag har gjort sedan jag åkte själv till Indien för två år sedan. Och jag har en känsla av att ju ondare jag får i rumpan, desto starkare kommer jag att känna att indienresan kan ta sig i arslet.
Hej landsvägar. Nu kommer jag.
Hej landsvägar. Nu kommer jag.
2008-06-08
Semesterminne.
Svar från en unge på radio på frågan om han har något dåligt semesterminne:
- aaa, när vi var på Lanzarote, blåste det så mycket att bladen svajade.
Bäst att börja snickra på en cykelkärra redan nu. Om jag ska ha någon avkomma nån gång så kommer svajande blad på Lanzarote inte vara deras värsta semesterminne.
- aaa, när vi var på Lanzarote, blåste det så mycket att bladen svajade.
Bäst att börja snickra på en cykelkärra redan nu. Om jag ska ha någon avkomma nån gång så kommer svajande blad på Lanzarote inte vara deras värsta semesterminne.
2008-06-04
Återhämtning.
Men nu jävlar, börjar det bli lite ordning igen. Kan man hoppas.
Efter ett litet trevligt akutbesök med mumlande doktor som gjorde karateslag mot njurarna, har jag fått antibiotika. Denna Guds gåva till människorna. Har rentav lyckats ro en improviserad porträttplåtning i hamn på trekvart, och kopierat bilderna som skulle skickats igår. Nu blir det imorgon istället, och det får väl gå lika bra det.
Efter att ha förvanskat alla tillgängliga huskurer och druckit balsamvinäger istället för äppelciderdito, har jag skaffat både citroner och rätt sorts vinäger, samt diskuterat högintressant assistentjobb för hösten under lätt feberrus.
Nu: bli frisk fort som satan så vi kan åka på tisdag... sannerligen inte långt kvar.
Efter ett litet trevligt akutbesök med mumlande doktor som gjorde karateslag mot njurarna, har jag fått antibiotika. Denna Guds gåva till människorna. Har rentav lyckats ro en improviserad porträttplåtning i hamn på trekvart, och kopierat bilderna som skulle skickats igår. Nu blir det imorgon istället, och det får väl gå lika bra det.
Efter att ha förvanskat alla tillgängliga huskurer och druckit balsamvinäger istället för äppelciderdito, har jag skaffat både citroner och rätt sorts vinäger, samt diskuterat högintressant assistentjobb för hösten under lätt feberrus.
Nu: bli frisk fort som satan så vi kan åka på tisdag... sannerligen inte långt kvar.
2008-06-03
Uppladdning.
Resan börjar med ett järtecken: vi har dragit på oss en unison urinvägsinfektion. Lagom 6 dagar innan avresa däckade Mattias i feber. Jag kom ett halvt dygn senare med en klen kontring som jag nu försöker bota med stora mängder äppelcidervinäger och tranbärsjuice.
Mattheten till trots tvingade jag mig ut på vägarna för lite cykelträning. Första 5 kilometrarna ville jag bara tänka på att ligga i sängen och äta chips, men sedan började det kännas lite trevligt. Landsvägar är ganska harmoniska, och när jag kom förbi ett gäng kor och deras kalvar stod nöjdhetsbarometern högt. Köpte de lockande chipsen på vägen, men fyllde sedan buken med äppelcidervinägervatten när jag ändå var i köket. Sen ville jag inte ha något mer av någonting.
Bot och bättring önskas snarast så att vi kommer iväg som planerat den 10:e.
Mattheten till trots tvingade jag mig ut på vägarna för lite cykelträning. Första 5 kilometrarna ville jag bara tänka på att ligga i sängen och äta chips, men sedan började det kännas lite trevligt. Landsvägar är ganska harmoniska, och när jag kom förbi ett gäng kor och deras kalvar stod nöjdhetsbarometern högt. Köpte de lockande chipsen på vägen, men fyllde sedan buken med äppelcidervinägervatten när jag ändå var i köket. Sen ville jag inte ha något mer av någonting.
Bot och bättring önskas snarast så att vi kommer iväg som planerat den 10:e.
2008-06-02
Till Paris!
Till Paris
till Paris
ska vi rida på en gris.
Inspirerade sedan barnsben av den simpla visan, att ta oss till den franska huvudstaden med hjälp av klövar och tryne, har vi nu bestämt oss för att ge oss av.
Eftersom vi under årens lopp utvecklats till vegetarian/vegan och anser att människans överordning i förhållande till Andra Djur är en i raden av de synder som kommer att leda oss i fördärvet, har vi dock valt att modifiera planen i världsförbättrarsyfte.
Gris tolkas härmed som den franska färgen "gris", som betyder grå, vilket också våra fordon har stråk av. Såvida silvermetallic kan räknas som grå, vilket den borde kunna göra av generösa arbetar- och medelklassmänniskor med avtrubbat sinne för ädelmetall.
Fordonen i fråga är hur som haver av ett slag som på flera sätt kan sägas likna grisen:
tar sig fram i sakta mak, gör inte mycket väsen av sig, kan monteras ned och återvinnas i krissituationer. Velocipeden är kort sagt den nya tidens gris!
Och rida på dessa gråsprängda farkoster skall vi alltså ägna sommaren åt.
Det kan ta några år
men jag tror nog att det går.
till Paris
ska vi rida på en gris.
Inspirerade sedan barnsben av den simpla visan, att ta oss till den franska huvudstaden med hjälp av klövar och tryne, har vi nu bestämt oss för att ge oss av.
Eftersom vi under årens lopp utvecklats till vegetarian/vegan och anser att människans överordning i förhållande till Andra Djur är en i raden av de synder som kommer att leda oss i fördärvet, har vi dock valt att modifiera planen i världsförbättrarsyfte.
Gris tolkas härmed som den franska färgen "gris", som betyder grå, vilket också våra fordon har stråk av. Såvida silvermetallic kan räknas som grå, vilket den borde kunna göra av generösa arbetar- och medelklassmänniskor med avtrubbat sinne för ädelmetall.
Fordonen i fråga är hur som haver av ett slag som på flera sätt kan sägas likna grisen:
tar sig fram i sakta mak, gör inte mycket väsen av sig, kan monteras ned och återvinnas i krissituationer. Velocipeden är kort sagt den nya tidens gris!
Och rida på dessa gråsprängda farkoster skall vi alltså ägna sommaren åt.
Det kan ta några år
men jag tror nog att det går.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)