Uppåt.

Seg dag igen. Första fem milen var mina ben som sirap och hade inget att ge. Mattias trampade på som en stucken (men tyst) gris och jag tänkte att jag borde ha tränat lite mer innan vi åkte. Men efter en rejäl dubbelportion pasta på en kyrkogård utanför Flen tog det fart. Vi rullade på en hyfsad sträcka på kvällen, förbi underbara sörmländska kullar med hagar och regnfuktiga landsvägar. Molniga solnedgångar är de bästa.
Efter nästan nio mil hittade vi en plats som gjord för två campare på cykel, inklämd under tallar mellan två sjöar. Stormköksmiddag i skymningen med halvmåne som lampa, samt den bara nästanmörka svenska midsommarhimlen.