Varför skulle vi nu vara sa jäkla kata pa Tyskland? 4 mil med ömma feberleder var väl inte det smartaste draget pa den här resan. Präktigare förkylning far man nu leta efter, och i gar natt trodde jag pa riktigt att jag skulle drunkna i mitt eget slem, efter att ha hällt i mig en dansk hostmedicin som löste upp allt slem som nagonsin letat sig ner i mina lungor i en jävla fart.
Igar var det en trakig misärdag pa vandrarhemmet, det roligaste som hände var att ga 200m till en supermarket och facineras av de tyska veganprodukterna. 2 rökta tofubitar för 20 kronor osv... Idag har jag, med Mattias ledsagning, i alla fall orkat cykla ner pa stan och sätta mig pa ett opretto internetcafé. Hoppas pa snabb bot och bättring, vi har inte tid med en massa vilodagar om vi ska hinna till la France. Snart ska vi ga och käka nagot smaskigt som jag inte kommer att känna smaken pa.
Skicka mig roliga sms där jag ligger och febrar mig i cellen pa Der Jugendherberge!
2008-06-29
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Herregud... miserabla vandrahemsvistelser kommer jag ihåg en del av. Det finns liksom apati i vägarna på vissa ställen. Tips: lokala biografer. Språket är sekundärt! Verkar som om ni är sams nu i alla fall :-) Krya på dig.
oj oj, vilka strapatser...jag är iaf grymt imponerad, hoppas du kryar på dig!
Skicka en kommentar