Magisk dans

Vi var i vanlig ordning sugna pa att cykla over gransen till nasta land, och klamde i lite extra for att komma till Holland pa kvallen. Annu ett oglamourost valkomnande, en liten svajig asfaltsbro over en back dar det stod tva hollandska fjortisar och tjyvrokte pa den tyska sidan. Som om deras hyss inte skulle raknas om de var utomlands.

Bentrottheten kom plotsligt, och 15 kilomiter verkade overstigligt nar vi kommit till Bad Nieuweschans. Lyckan log i alla fall mot oss nar vi hittade en fin liten camping inte langt borta. Valdigt mycket gamla hippiesar med rokelse och talt, och inte ett enda porslinsdjur, konstaterade vi nojt och slog upp varat fjallraven pa nastan ingen tid alls. Borjar bli jakligt rutinerade pa att sla upp talt faktiskt.

Stekte hysteriskt sunkiga vegoburgare men orkade inte gora pasta till, sa det fick bli hamburgare pa schwartsbrot och sojabiff. Nyttigt utav bara helvete. Medans vi at lade vi marke till fler och fler konstiga saker. Ungdomar i kilt som blaste i horn-tutor. storde friden. Nagra toser i medeltidsklanningar glad omkring. Vi hade just svalt sista tuggan nar det blev dags for alla pa campingen som vagade visa sitt tryne utomhus att delta i "den magiska danscirkeln". Vi var illa tvugna att haka pa med en synlig entusiasm over denna sociala kvallsaktivitet. Sjalva dansen kandes foga magisk, snarare som en blandning mellan amerikanske linedance och friskis och svettis. Ingen hangde med och det sag mest stressit ut fran en betraktares synvinkel.

Vad var nu allt detta? Vi hade hamnat pa en festivalcamping for det Keltiska Midsommarpartyt. Vara taltgrannar tillika opedagogiska dansinstruktorer, Jan och Karen, overtalade oss att stanna en dag pa festivalen och lyssna pa medeltidsmusik och dricka mjod. Haha. Ja, varfor inte? Man maste val vidga sina vyer lite fran cykelbanans vardag. Vi bestamde oss for att stanna.