Vems jävla idé var det här med att cykla till Paris egentligen? Det är tur att ingen av oss minns, vi skulle använda det emot varandra på destruktiva sätt. Jag tror jag tyckte det var ett bra påhitt för att jag ville se om det går. Klarar jag något sådant sjukt? Jag kunde ha listat ut att cykeln inte var mitt element utifrån min historia.
Egentligen har jag bara varit på cykelsemester två gånger. Första gången var med familjen, på slutet av nittiotalet. Vi bodde på vandrarhem på nätterna, men tredje dagen fick min kropp nog och såg till att jag fick lunginflammation. Denna agerade som fribiljett till att få åka hem med tåg, medans familjen fortsatte trampa i ösregnet.
Andra gången var förra sommaren då jag cyklade till Skinnskatteberg. Det var minusgrader i tältet på nätterna och på dagarna grät jag halva tiden för att jag var olyckligt kär. När jag kom fram dit jag skulle fick jag social fobi och åkte till närmsta busstation och köpte en biljett tillbaka till Uppsala.
Nu har vi kommit till Linköping i alla fall, och har vilodag. Att jag har kommit så här pass långt ser jag som ett bevis för att det går att cykla mellan städer, och således också mellan Stockholm och Paris. Men för att göra det på riktigt, kan man nog inte vara helt komplett i kolan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Kämpa på! Snart kommer medvinden och nedförsbackarna.
Ni är mina idoler som ger er ut på en sådan här klimatsmart och prövande semestertripp. Vi som är kvar hemma i kollektivet softar i den nyligen införskaffade hängmattan och tar del av era äventyr med största nöje.
Kroppen kommer ikapp och när den inte är ett problem blir det andra lättare. De största utmaningarna är att cykla så att det blir belönande - dvs att inte välja den lättare men tråkigare vägen och att inte cykla för långt varje dag.
Glöm Paris... dit kommer ni tids nog. Cykla gör man inte för att komma fram; det finns bättre fortskaffningsmedel för sådant.
När jag har varit riktigt osams med min cykelpartner har vi delat upp och och tagit olika vägar för att sedan träffas på uppgjord plats - kanske bara över en dag. Ibland har vi ordnat så att vi har sovit på olika ställen. Man kan behöva lite tid för sig själv också.
Skicka en kommentar